Katarina Frostenson verseiből

Hang

Ó szörny, fogjál körül, ezt mindig érezni
fogom      Hatalmas, mélyen hallgatag mint egy
lótakaró      Szem, orr, homlok, arcom lefödve      szájam, miért
maradtál magadra      Benne fűszál, ásványízű, sós
A láb csak fel, fel a szűk ösvényen, ismeretlenül fehérlik bennem,
szél támad      A levegő hars, dermesztő, és fekete ott a magasban      Ma
világfüvet legelek

Röst

Monstrum, lägg dig runt mig, vad är det jag skall
Känna Stort och oförklarligt stumt, ett hästars
Täcke      Öga, näsa, panna lob, kinden täckes      min mun,
varför är du övergiven      Ett strå sticks in, en smak av
mineraler, sälta      Foten vandrar upp den trånga gången,
vit och okänd i mig, draget kommer      Och luften är
stark, och kall, och svart och hög      Nu betar jag
världsgräs