Katarina Frostenson verseiből

Tudom

Lehullt a homlokról egy csillag
ide, a földre
Fakó mezők, boltíves fény
a külvároson tejes köd ül
A játszótér, a porond szélén
a szikla      Itt jártál, gondolat
a föld benyelt. Magasra tartok
egy zöld jelet és elásom a Földet


Jag vet

En stjärna föll från pannan ner
här, det var marken
Urblekta fält, skenet på valvet
mjölkvitt dis över förortsland
Spelplanen, gruset, klippan
vid kanten      Tanke, här var du och svaldes
marken tog dig in. Jag lyfter upp en
triangel av grönt och går att försänka jorden